Biografi: Anders Hedberg
             
"Gå över gränsen"

Alfredshems IK tillbringade större delen av 50-talet i gamla division 2 och norrlandsserierna, därmed undgick man naturlig exponering av sina eventuella stjärnspelare, i laget gömde sig ju t.ex. en ung Nicke Johansson och den förste landslagsmannen i föreningen, Åke Nordström. I frånvaro av tv och begränsad radiobevakning skulle det därmed dröja till Alfredshems tredje försök i högsta serien, säsongen 1962-63, innan det började riktas något strålkastarljus mot dåvarande Kempevallen och vad den hade att erbjuda i form av talanger. Föreningen hade själv börjat knyta till sig talanger från närliggande städer utan lag i högsta serien (Umeå, Härnösand etc) som Tegs Gunnar Bäckman och Älgarnas Henry Svensson, vilket ju i sig borde tyda på att man själva skulle ha varit beredda på att bli norpade på talanger. Men det var väl både sättet (en hel kedja) och destinationen (Kungliga Hufvudstaden) som bidrog till det kontroversiella i historien när Djurgården sommaren 1965 värvade Henry Svensson, Kent Lindgren och framför allt Björn Palmquist.

Detta markerade starten på en period när MoDo-spelare i första hand gick till stockholmslag, där de kunde erbjudas utbildningar och mer kvalificerade yrken, för att späda på den relativt magra ersättningen för hockeyspelandet. Egentligen är väl Nicke Johanssons övergång till Färjestad 1970 lite grann av en värvning i samma anda, då den 32-årige landslagsmannen lockades till den nyuppflyttade karlstadsklubben tillsammans med bl.a. Ulf Sterner.

Ulf Sterner var det ja, inte den förste svensken i NHL, men väl den förste svensk som värvats över atlanten för att spela i NHL. Ett lämpligt textmässigt kitt för att styra in historien på rätt spår efter introduktionen...

Till textförfattarens stora sorg är det faktiskt så att den nuvarande näst bästa hockeyorten i landskapet, Husum, aldrig har lyckats producera en landslagsman i ishockey, men den 25 februari 1951 föddes en kille som åtminstone skulle få komma att leva sina första år med frisk sulfatdoft i näsan. Anders Hedberg med familj flyttade dock redan i unga år till Svedjeholmen och började tillsammans med sin bror Göran spela hockey på SIFs gamla utomhusrink bredvid slussen i Moälven.

Redan som 12-åring gör Anders debut i Svedjeholmens a-lag i dåvarande division V, och fr.o.m. nästa säsong är han given i a-laget och här börjar väl mina problem med att skriva texten, jag är ju för ung för att ha upplevt honom, både på plan och egentligen även för försök att bilda mig en uppfattning om honom som människa i dessa tidiga år. Men, åsikter och intervjuer finns ju bevarade och vid sidan av Hasse Anderssons beskrivning av honom som en tystlåten, men rättrådig ung man har jag faktiskt haft möjlighet att prata med en person som spelade mot honom redan på gärdsgårdsnivå. Det är ju lätt att tänka sig att en kille som märker sin talang i tidiga åldrar går och lägger sig till med divalater, men uppfattningen om honom från motspelaren ifråga var att det inte märktes ett uns av något sådant, inget tjafs med domare, fula tricks eller gnäll mot tacklingar. Detta går också i linje med Hasses iakttagelse om att han senare i karriären skulle komma att misstycka till epitet som "den nye Tumba", och andra överpositiva omdömen. Lägger man ihop det med påståendet om envishet är det svårt att inte göra liknelsen med killen som skulle växa upp på Tjärnmyrvägen några hundra meter ner i Domsjö, två decennier senare. Simpel och fantasilös jämförelse kanske, men är det bara väldigt praktiska egenskaper för att bli en av världens bästa, vad man nu än sysslar med, måntro?

(I och för sig blev Tomas Brolin rättvist uttagen till ett världslag i fotboll en gång i tiden...)

Hedbergs framfart blev allt mer omtalad i trakten vid tiden och hans Svedjeholmen ställer till problem för bl.a. MoDo i distriktstävlingar och laget hinner också med att avancera till division 3, innan han sommaren 1967 köps av just MoDo för klubbor till ett nominellt värde av 1000 kronor.

Hedbergs debuthelg i högsta serien är omskriven, men självklart ska texten hålla även för en förstagångsläsare så jag tar med historien om hur han på söndagen den 22 oktober 1967 först spelar tv-puckmatch för Ångermanland mot Norrbotten, sätter fem av Ångermanlands mål och passar till det sjätte. Varefter han skyndar sig ut till ett chartrat plan på Midlanda och någon timme senare begår debut i högsta serien i den då tre år gamla Kempehallen mot AIK. Inte nog med detta, han gör t.o.m. mål som 16-åring i sin första match i högsta serien, detta på Leif "Honken" Holmqvist av alla målvakter han kunde ha valt. Anledningen till detta arrangemang? I en intervju med "Kabben" uppges att Hedbergs mor kommit fram till honom och sagt att TV-Pucken var väldigt viktig för Anders, där spelade ju alla kompisar - så det var nog bäst att MoDo fixade en lösning där...


Anders får tröja #16 inför sin debutmatch i högsta serien av "Kabben" Berglund
Foto: Okänd

Debutsäsongen fortsätter i storartad stil, och när grundserien är avklarad står han som tvåa i MoDos interna poängliga med 12 mål och 6 assists för 18 poäng på 21 matcher. Till historien hör väl då också att "andraassists" var ett sällsynt fenomen vid tiden och siffran hade säkerligen blåsts upp ytterligare med dagens regler. Mot detta ska man självklart också tänka på att högsta serien innehöll 2*8 lag och därmed även en hel del lag som föll ihop i matcher och målgörandet var därmed högt. "Poängen med poängen" är väl därmed inte de absoluta talen, utan snarare hur han kunde prestera jämfört med äldre och rutinerade spelare i en så ung ålder. MoDo å sin sida lyckades nätt och jämnt ta sig till slutspel denna säsong, och i slutspelet slutade man på åttonde och sista plats, Anders noterar dock ytterligare tre mål och en assist på sju matcher. I juniorlandslaget debuterar Anders den 27 december i en 5-5-match mot Polen, den första internationella medaljen blir ett brons i Junior-EM.

De närmaste två säsongerna gavs det en plats i "gula kedjan" (varje kedja i dåtidens MoDo hade sin egen färg på hjälmarna) för Anders, tillsammans med Torbjörn Hübinette och Christer Nilsson, då den tidigare tredjelänken Paul Ståhl gick till Troja. Säsongen 1968-69 blev en liten förbättring för MoDo, som nu slutade tvåa i grundserien och sexa i slutspelet. Anders själv hade en så pass framträdande roll att Arne Strömberg erbjöd honom en plats i Tre Kronor till VM i Stockholm. Strömberg fick dock nej av en studiemotiverad Hedberg som istället får emotta pris som "Årets Junior".

Säsongen 1969-70 skulle komma att bli den bästa i MoDos historia dittills, och även fram t.o.m. SM-guldet 1979. I laget gjorde nu Nicke Johansson vad som skulle visa sig bli hans sista säsong i föreningen, man hade gula kedjan, etablerade stjärnor som Håkan Nygren, Åke Eklöf, landslagsmålvakten Gunnar Bäckman och satte full fart redan från grundserien. Vid jul slutade man tvåa efter Brynäs med enbart två förluster och två oavgjorda, men med tio segrar. Anders vräker in nio mål och fjorton assists på dessa fjorton omgångar, vinner den interna poängligan och fortsätter sedan med ytterligare fem mål och fjorton assists i slutspelet, där MoDo f.ö. är ett av bara två lag som lyckas besegra suveräna Brynäs. 4-2 på hemmaplan och i slutändan de två poäng som gjorde en skillnad mot fyran Leksand, vilket innebar att de första SM-medaljerna i seniorishockey därmed letade sig in i Västernorrland. Hedbergs framfart i den högsta nationella serien tvingar också juryn att för första, och hittills enda, gången ge en spelare priset som "Årets Junior" för andra säsongen i rad. På våren går VM för andra året i rad i Stockholm (pga att arrangören Kanada hoppat av när man inte tilläts använda sig av proffs). Nu tackar Anders ja till Arne Strömbergs förfrågan, även fast hans studentexamen i Naturvetenskap på Nolaskolan fortfarande ligger ett år fram i tiden. I mästerskapet glänser han i en turnering som innehåller höga toppar (4-2 mot Sovjet och 5-4 mot Tjeckoslovakien där Anders sätter matchavgörande 5-3) men även dalar som 1-3 mot Finland. Unge Hedberg blir löpsedelsfavorit och, tydligen då, lätt besvärad.

Till sommaren tappar MoDo två tunga pjäser i form av Nicke Johansson och Åke Eklöf, och en något mer ihålig årgång får därmed finna sig i att ta ett steg tillbaka, både i grundserie och slutspel. Anders drabbas av skador och måste avstå VM i Schweiz, även säsongen 71-72 förstörs av skador och MoDo missar nu slutspel för första gången på nio säsonger. Hedberg missar OS i Sapporo, men kan ställa upp i de båda kvalserierna och vara med om att rädda föreningen undan nedflyttning. En kul skrockdetalj här är väl att de blåa hemmatröjorna som introducerats till hösten verkar ha dumpats till förmån för de gamla röda tröjorna i kvalseriematcherna, trots spelarnas ryktade uppskattning. Under sommaren skriver han på kontrakt med Djurgården, som då hade haft några tunga säsonger sedan storhetstiden tog slut 1963. Hedberg påbörjar en utbildning till gymnastikdirektör på GIH och har två halvhyfsade säsonger i ett Djurgården som fortsätter att ha det svårt med lagbygget. I kvalificeringsserien 1974 inleder man t.ex. med en 2-8-förlust mot Tingsryd, men reder till slut upp det hela. VM 1974 i Helsingfors blev mest ihågkommet för Ulf Nilssons dopingstraff, bråk om dräktreklam och ett brutalt spelande världsmästarlag från Sovjet. I prisskåpet las dock till slut ytterligare ett brons för Anders.


En DIF-sejour utan riktig luft under vingarna (1972-74)
Foto: Roland Rygin

Efter VM ryktades det om att både Hedberg och Ulf "Lill-pröjsarn" Nilsson var högaktuella för att värvas över Atlanten, svenskars aktier i Nordamerika hade stärkts rejält i och med Börje Salmings och Inge Hammarströms imponerande debutsäsong i Toronto Maple Leafs, men det var inte NHL som skulle få se Anders Hedbergs artisteri från en början. Nej, istället var det WHA-laget Winnipeg Jets, som två år tidigare hade chockat NHL med att kontraktera Bobby "The golden Jet" Hull och skänkt "piratligan" trovärdighet, om än till ett högt pris.


Den 4:e maj 1974. Anders Hedberg och Ulf Nilsson har skrivit på för Winnipeg Jets.
Sittande är Jets ägare Ben Hatskin och deras blivande kedjekamrat Bobby Hull.

Hedberg och Nilsson skulle komma att få en riktig drömchans, då den nye tränaren Rudy Pilous placerade dem tillsammans med Bobby Hull i kedjan som skulle komma att kallas "The Hot Line" och bli en av de målfarligaste världen skådat. Det var nu inte bara dessa två som värvades under sommaren, utan även Thommie Bergman, SSKs målvakt Curt Larsson, Lars-Erik Sjöberg och finländarna Veli-Pekka Ketola och Heikki Riihiranta tog plats i Jets uppställning. Trots en mycket stark start, sprudlande produktion av "The Hot Line" och en stark avslutning på våren så var en medioker period i mitten av säsongen tillräckligt för att laget skulle missa slutspelet om Avco Cup för första gången. Bobby Hull tangerade Phil Espositos säsongsrekord i nordamerikansk proffshockey med 77 mål, och i bakgrunden pumpade Hedberg själv in 53 kassar i sin debutsäsong.

Ny säsong och ny tränare, Bobby Kromm tar över och in i laget kommer nu även bl.a. Willy Lindström och Mats Lindh. En liknande, positiv, säsongsinledning följs nu av goda resultat även under resten av säsongen, och laget delar förstaplatsen på poäng med Houston Aeros efter grundserien. Återigen en 50-målssäsong för Hedberg och i utbytesmatcher mot NHL-lag under dessa tider ges kvitton på att WHA-hockeyn var väl så konkurrenskraftig, även om kanske offensiven generellt sett var något mer prioriterad än i NHL. Jets hann även med en miniturné i Sverige innan säsongsstarten, och smiskade i tur och ordning upp Tre Kronor, svenska mästarna Leksand, Västra Frölunda och en Stockholmskombination med sammanlagda målskillnaden 25-10. I slutspelet glänste Jets starkt och förlorade bara en match i de tre matchserierna. De tvåfaldiga regerande mästarna Houston Aeros (tidigare säsonger med bl.a. Gordie Howe) var ett av lagen som blev helt avklädda och i sista finalen hemma i Winnipeg Arena förnedrades Aeros med hela 9-1, och kaptenen Lars-Erik Sjöberg kunde lyfta bucklan.

Om säsongen 1975-76 var ett slutgiltigt kvitto på att europeiska hockeyspelare verkligen kunde vara den drivande kraften i mästerskapsvinnande nordamerikanska proffslag, så skulle säsongen 1976-77 bli Anders Hedbergs Eriksgata till världsstjärnestatus. Ett av de mest klassiska rekorden inom nordamerikansk proffshockey hade dittills varit Maurice "Rocket" Richards 50 mål på 50 matcher, vilket tangerats av Bobby Hull säsongen 74-75. Denna säsong spräcktes dock "The Hot Line" när Hull satt skadad i 46 av 80 matcher, vilket ledde till att Hedberg kunde ta steget fram till den store målskyttens roll, och som han gjorde det...

På de första 49 matcherna gör Hedberg inte mindre än 51 mål och raderar därmed ut Richards rekord, hans egen kommentar till det inträffade var dock av det väntade slaget:

"I know that when my name goes into the record book people will read Maurice Richard 50 goals in 50 games, Bobby Hull 50 goals in 50 games. Then they'll read Anders Hedberg and say, 'Anders Hedberg?"


Stående ovationer efter att Richards rekord slagits,
den 6 februari 1977, hemma i Winnipeg Arena mot Calgary Cowboys.


Det blir liksom inte större

Skönt nog för Hedberg skulle det ju dock komma att dyka upp killar som Wayne Gretzky och Mario Lemieux, samtidigt som NHLs marknadsavdelning gjorde sitt bästa för att få folk att glömma ligan vars lag i verkligheten oftast slog "världens bästa ligas" lag.

Ekonomiska problem, och WHAs dåliga organisation i stort skulle dock både komma leda till att klubben tvingades släppa Hedberg och Nilsson till NHLs New York Rangers, och att man som ett av fyra lag släpptes in i NHL efter att WHA lagts ner, men innan dess hann man med att vinna Avco Cup både 1978 och 1979, med Willy Lindström som ligans siste målskytt någonsin, ja i alla fall fram till hösten 2004.

Vidare till New York Rangers, där Anders vinner lagets interna poängliga två gånger under de första tre säsongerna och får spela Stanley Cup-final mot Montreal Canadiens redan under sin första säsong på Manhattan, samtidigt som MoDo på andra sidan jordklotet precis tagit sin första SM-titel. Hedberg förblir Rangers trogen under återstoden av sin karriär, och missar därmed den stora festen ute på Long Island där Islanders, med ex-MoDoiter som Tomas Jonsson och Anders Kallur, plockar hem fyra raka mästerskap i början av 80-talet. Anders Hedbergs inställning till sporten belönas dock slutligen med Bill Masterton Trophy 1984-85, vilken går till den spelare i ligan som visat bäst prov på "perseverance, sportsmanship, and dedication to hockey". Det första stycket individuellt silvergods som delats ut till en ex-MoDoit i NHL, och det skulle även bli det sista innan killen från Tjärnmyrvägen gjorde entré.

I en intervju med Slitz från 2001 beskriver han känslorna under sin sista match som elitidrottsman:

"Jag spelade till sista bytet i min sista match. Sedan hade jag fått nog. Rangers ville att jag skulle fortsätta, men jag var klar med det där. Tveksamhet över när man ska sluta, som till exempel Anders Limpar brottats med, upplevde aldrig jag. Jag började i Tre Kronor när jag var 18 och slutade när jag var 35 och jag kan säga dig att jag höll Tre Kronor-klass genom alla år. Hade jag spelat i elitserien hade jag gjort hur många landskamper som helst. Jag spelade varje match i NHL och satt aldrig på bänken. När jag väl slutade, då var jag klar med hockeyn som spelare."

Så tog det då slut, sjutton och ett halvt år efter den där oktoberkvällen med två matcher och målet på "Honken". Den 13 april 1985 slås New York Rangers ut i första omgången av Stanley Cup på hemmaplan mot Philadelphia Flyers, och Anders Hedberg kliver av rinken på sjunde avenyn för sista gången som elitidrottsman. Visst kunde han hålla sitt beslut, men att han aldrig kommer att släppa hockeyn helt och hållet är nog ett bra tips. Efter spelarkarriären har han hunnit med att vara...

*Assisterande manager i New York Rangers (1985-86),
*Sportchef i AIK (1986-91)
*Europascout för Toronto Maple Leafs (1991-97)
*Assisterande general manager och spelaransvarig i Toronto Maple Leafs (1997-99)
*Europascout för Edmonton Oilers (1999-00)
*General Manager för Tre Kronor (2000-02)

...och, i skrivande stund är han tillbaka i Nordamerika som spelaransvarig i Ottawa Senators.

Hans period som general manager i Tre Kronor fläckades självklart av förlusten mot Vitryssland, och kanske i viss mån även av hans totala övertygelse om torpedhockeyns förträfflighet, dock skall sägas att man kan läsa en insikt hos Hedberg om att tänkandet måste förändras redan i junioråldern om Sveriges tradition av styrspel ska förändras, detta medan Hardy Nilsson så sent som hösten 2003 mest verkade intresserad av att läxa upp elitserietränare för att de inte dansade efter hans pipa. Man kan tänka sig att Anders Hedberg har haft svårt att glädja sig över sitt MoDos framgångar i slutet av 90-talet under Bäckman, då hockeyn på andra sidan Moälven går i rakt motsatt riktning till den hockey han vill se, men det ska dock anmärkas att hjärtat fortfarande verkar sitta på det rätta stället - då reportern i Slitz-intervjun här ovan försöker få honom att erkänna glädje över Djurgårdens framgångar i det avslutade SM-slutspelet (med torpedhockey) hugger han direkt till med en upplysning om att han minsann är MoDoit.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att klämma in ett citat från matchprogrammet i Ishockey-VM 2002, när han skall försöka förklara problematiken med att få torpedhockeyn (och liknande spelsystem) att slå igenom på bred front:

"Det är en lång process och en jäkla kamp att påverka den trettonårige liraren att inte bara ställa upp och vicka på arslet i Hedesunda eller Valbo..."

/Björn W

Anders Hedbergs karriär i siffror
Säsong Lag Serie GP G A TP PIM Övrigt
1963-64 Svedjeholmens IF Div.5 x x x x x x
1964-65 Svedjeholmens IF Div.4 x x x x x x
1965-66 Svedjeholmens IF Div.4 x x x x x x
1966-67 Svedjeholmens IF Div.3 16 24 x 24 x x
1967-68 MoDo AIK Div.1 21 12 6 18 6 J-EM-brons
    Slutspel 7 3 1 4 0  
1968-69 MoDo AIK Div.1 19 10 12 22 2 Årets junior, J-EM-silver
    Slutspel 7 2 2 4 0  
1969-70 MoDo AIK Div.1 14 9 14 23 2 Årets junior, J-EM-brons
    Slutspel 14 5 14 19 4 SM-brons och VM-silver
1970-71 MoDo AIK Div.1 14 7 6 13 0  
    Slutspel 14 6 4 10 2  
1971-72 MoDo AIK Div.1 2 1 0 1 0  
    Kval 6 7 1 8 0 VM-brons
1972-73 Djurgårdens IF Div.1 12 6 3 9 2  
    Slutspel 14 6 7 13 4 VM-silver
1973-74 Djurgårdens IF Div.1 14 10 6 16 2  
    Kval 14 7 7 14 4 VM-brons
1974-75 Winnipeg Jets WHA 65 53 47 100 45  
1975-76 Winnipeg Jets WHA 76 50 55 105 48 MVP enl. lagkamraterna
    Slutspel 13 13 6 19 15 Avco Cup-seger
1976-77 Winnipeg Jets WHA 60 70 61 131 48 Nordam. målrekord!
    Slutspel 20 13 16 29 13 Canada Cup-trea
1977-78 Winnipeg Jets WHA 77 63 59 122 60  
    Slutspel 9 9 6 15 2 Avco Cup-seger
1978-79 New York Rangers NHL 80 33 45 79 33  
    Slutspel 18 4 5 9 12 Stanley Cup-final
1979-80 New York Rangers NHL 80 32 39 71 21  
    Slutspel 9 3 2 5 7  
1980-81 New York Rangers NHL 80 30 40 70 52  
    Slutspel 14 8 8 16 6  
1981-82 New York Rangers NHL 4 0 1 1 0 Skadad
    Slutspel 0 0 0 0 0  
1982-83 New York Rangers NHL 78 25 34 59 12  
    Slutspel 9 4 8 12 4  
1983-84 New York Rangers NHL 79 32 35 67 16  
    Slutspel 5 1 0 1 0  
1984-85 New York Rangers NHL 64 20 31 51 10  Bill Masterton Trophy
    Slutspel 3 2 1 3 2  
  Tot. MoDo D1+Sl.+Kval 118 74 60 134 16 1 SM-brons
  Tot. WHA WHA, grund. 278 236 222 458 201 2 Avco Cup
  Tot. NHL NHL, grund. 465 172 225 397 144 1 Bill Masterton Trophy
  Karriärstotal, exkl. landslagen Tävlingsm. 1031 579 583 1162 434  

Övriga meriter/utmärkelser

*100 A-, 1 B- och 24 pojk/juniorlandskamper
* 2 VM-silver, 2 VM-brons
* 1 fjärdeplats i Canada Cup
* 2 EM-silver, 2 EM-brons
* 1 Junior-EM-silver, 2 Junior-EM-brons
* Stor grabb nummer 85
* Årets junior 1969 och 1970
* 2 segrar i Avco Cup
* Målrekord i nordamerikansk proffshockey 1976-77, 51 mål på 49 matcher.
* Bill Masterton Trophy 1984-85
* Lou Kaplan Trophy för Årets Rookie i WHA 1974-75

1997 stod Svedjeholmens hallprojekt "O-rinken" färdigt och i den hänger Hedbergs tröja #15
på väggen, som en hyllning.